tillbaka till våra raser
Pomeranian
Skymningsskallets Make Me Smile, Smiley
Smiley blev verkligen inte ett bra köp. Fick tyvärr inte all info om rasen innan. Jag lät vår tollarimport Buddy para en norsk tik men jag hade ingen fodervärd just då utan pratade med Helena på Skymningskallets kennel om att om hon tog min parningsvalp så skulle jag få ta en pomeranian av henne och få välja hane till tollaren och då köpa tillbaka en valp från den kullen. Tyvärr skrev vi inget avtal om överenskommelsen så jag fick inte reda på att hon hade parat tollaren och sen hade använt sin egen hane och den kombon var jag absolut inte intresserad av. Nåja det som var tänkt med Smiley var att Leo skulle få en hund att åka på utställning med eftersom att han gillade hundutställningar då. Men när jag frågade Helena om det var mycket pälsvård och trimning av pom så sa hon att det inte var det och det var verkligen inte sant. Första gången vi skulle ställa ut henne så åkte vi till ett par i Sundsvall som trimmade henne. Det tog 3 timmar med bad och fön och så intresserad är inte jag av pälsvård. Så vi ställde henne en gång i Finland och skulle ställa henne i Vännäs. Linn åkte dit med henne men tyvärr krockade det med hennes hund så hon hann inte ställa henne. Smiley fick 2 skador på ögonen och var typ blind på båda två så vi gav bort henne till en familj med flera småhundar där hon har ett bra liv
Blandras
Bäcka
Jag ville inte vara utan hund efter Cim men tyckte inte att det var rätt att skaffa en valp eftersom att han var så gammal och skröplig. Av en slump så fick jag veta att Anja hade en blandras som var runt 8-10 månader, som vi ev kunde få köpa. Vi fick först låna hem Bäcka för att se att hon funkade med Cim och det gick hur bra som helst. De tyckte om varandra från första stund 🙂 Bäcka var en skitjobbig hnd på många sätt (framför allt henne skällande som skar som knivar i huvudet) men en otrolig hund på andra sätt. Hon var väldigt svårtränad för mej. Var jag glad så var hon uppe i ansiktet och var jag sträng så ville hon inte göra nånting alls så jag fick alltid försöka vara så neutral jag kunde. Framförallt så fick jag lära mej TÅLAMOD! Hon hade många issues men fick alltid följa med när vi åkte med husvagnen och sånt. Oerhört lojal och hade otroligt mycket hundbeteende. När katten fick ungar så tog hon hand om dem. När vi köpte Mitzy så lät hon Mitzy vinna när de lekte tills hon kom upp i en viss ålder, då tryckte hon till henne för att visa vem som bestämde. När Mitzy fick sin första kull så var det Bäcka som visade hur hon skulle uppfostra dem <3 Bäcka var en blandning mellan samojed (pappa) och cattledog/samojed (mamma) Det var mycket inavel i henne för pappan tjuvparade sin dotter. Tyvärr gjorde det att hon blev sjuk i nåt liknande tollarsjuka. Hon fick kortison och gick upp 10kg i vikt (från 18 till 28) När jag skulle trappa ner kortisonet, för det var inte bra att ge så hög dos länge, så blev hon sjuk igen. Så vi tog bort henne 2005. En väldigt speciell hund som jag alltid kommer att bära med mej och som alltid har gjort att jag velat ha en renrasig cattledog <3 Finaste Bäcka, det blev väldigt tomt utan henne i huset.
Dalmatiner
Björkstagårdens Cim
Det var min första egna hund som jag köpte 1985. Jag var upp och hälsade på uppfödaren innan hon hade parat och mamma Peppsi var jättetrevlig och snäll. Mamma följde med mej nästa gång jag var dit och då var valparna 4-5 veckor. Det var en hane med bruna prickar som direkt kom till mamma och där fortsatte han att vara under tiden vi var där. Tiden gick saaaaakta tills jag kunde åka och hämta Cim och då följde mamma med för att hålla i honom i bilen. Då hade man inga burar åt hundarna 😉
När vi kom fram så var det en hund som var osåld och det var den bruna hanen som hade legat hos mamma så då köpte mamma honom 🙂 Han hette Björkstagårdens Charlie
Cim var jättesnäll mot barn och andra människor men väldigt knepig mot andra hundar. Jag kastrerade honom när han var 2-3 år och sen blev det mycket bättre. Han fick ett CERT på utställning, gdk mentaltest, gdk karaktärsprov
Vi gick valpkurs, 2 lydnadskurser, spårkurs. Vi tränade väldigt mycket lydnad och cirkuskonster. Han gjorde dåtidens mentaltest och karaktärsprov. Cim fick även ett CERT på utställning. Men eftersom att jag var tvungen att kastrera honom på grund av hans dåliga mentalitet så var det inte kul att fortsätta ställa ut honom. En del gnällde på varför vi skulle vara med eftersom att han inte skulle gå i avel så då la vi ner utställningskarriären.
Efter kastreringen så blev han en helt annan och väldigt trevlig hund. Innan så gick han och la sej under ett bord när det kom folk och hälsade på, för han vågade inte ta kontakt. Han flög på alla hundar och valpar men efter kastreringen så brydde han sej inte. Han var vidrig när han var med brorsan Charlie. Då flög de alltid på Zarras tillsammans eftersom att Cim ensam inte klarade av att slåss med honom. Usch för sånt beteende
När vi sen fick barn så var han världens snällaste mot dem. Leif byggde en skrinda så han kunde både dra hem varor från Konsum när vi hade handlat eller dra barnen. Det tyckte han var kul men inte att köra drag (på skidor)
Leif skulle ut och dra med Cim och hans tervuerense Zarras men tyckte att det gick så trögt och kunde inte fatta varför. Han åkte hem med Cim och då såg han hur Cim hade bromsat genom att sätta klorna i snön 😉
En annan gång var vi i fjälls. Då sprang han efter Leif och skotern jättelångt för att han ville åka på skotern. En annan dag i fjälls så skulle jag och mamma åka skoter uppför fjället och Leif skulle köra drag med hundarna. Det tog väldigt låååång tid och så fort de kommit fram till mej och mamma så hoppade Cim upp på skotern för han hade inte tänkt köra nåt mer drag 😉
Då tyckte jag att han var väldigt jobbig men nu är jag tacksam att han lärde mej hur viktigt det är med bra mentalitet på en hund, framförallt avelshundar. Han blev nästan 13 år gammal
HS Direx
Jag stod på kö för en fodervärdshund, labrador från Hundskolan. De ringde dem och frågade om jag ville ta Direx några månader. Han hade blivit gdk för utbildning men familjen som haft honom som foderhund tyckte att det skulle bli så jobbigt att få hem honom för att sen skicka tillbaka honom igen så därför blev jag tillfrågad. Självklart tackade jag ja. Jag jobbade på ett sambete och hade massor av tid över för honom. Han var jättesnäll men inte bra på att gå i koppel 😉
Mamma följde med när jag lämnade tillbaka honom och hon tyckte att det var så jobbigt så hon sa att om du köper en egen hund så betalar jag halva hunden 🙂 Och så blev det
Bostonterrier
Willy