Patellaluxation (luxatio patellae congenita)  

Patellaluxation innebär att knäskålen (patella) kan förflyttas från sin normala position antingen utåt (lateral luxation) eller inåt (medial luxation). Det senare är det mest vanliga. Anomalin har en komplex bakgrund. Exempel på orsaker är: utplaning av knäskålens och/eller knäledens ledyta, utplaning av lårbenets rullkammar och/eller eftergift i knäledens ledband, ledkapsel och omkringliggande muskulatur. Förändringen kan även orsakas av felaktig vinkel mellan lårben och lårbenshals och/eller av onormal riktning på lårbensaxeln. Förändringarna i lårbenet kan i sin tur orsakas av felaktig mineral- eller hormonomsättning.

Många hundar med patellaluxation är symptomfria men felet kan konstateras genom palpatorisk undersökning av knäleden. Palpation innebär att man undersöker genom att bara använda händerna. I gravare fall uppträder återkommande eller konstant hälta. Om knäskålen är permanent luxerad får hunden en typisk, knäande gång. För finsk spets och affenpinscher registreras patellastatus i SKK:s centrala register.

De kliniska fynden graderas därvid på en skala från 0 till 3:
0: Normal
Grad 1. Patella kan luxeras manuellt men återgår spontant till normalt läge.
Grad 2. Patella kan lätt luxeras antingen manuellt eller spontant och kan förbli luxerad.
Grad 3. Patella är permanent luxerad.

Medial patellaluxation förekommer något oftare hos tikar än hos hanhundar och främst hos hundar med kroppsvikt under 10 kg. Patellaluxation förekommer inom många terrierraser. Lateral patellaluxation förekommer sällsynt hos hundar av några medelstora raser. Prognosen vid operation är sämre än vid medial luxation. Eventuell arvsgång är inte fastställd. Den graderas på samma sätt som medial luxation.
Källa SKK på sidan AnomalexLateral

Goda genetiska studier saknas, men det faktum att frekvensen varierar kraftigt mellan olika raser och mellan olika familjer är indikationer på att sjukdomen är ärftlig. Enkelt autosomal recessiv arvsgång har föreslagits men en vanligen accepterad uppfattning är att arvsgången är polygen. En hund med patellaluxation bör inte användas i avel och avelsdjur bör väljas från så bra kullar (hundar med friska knän) som möjligt.
När det gäller små hundar som får lateral luxation så uppstår den här luxationen vid en senare tidpunkt ungefär i åldern 5-8 år.

Patella finns hos de flesta hundraserna men mer hos de små dvärghundarna. Speciellt hos dvärgpudel, pomeranien och papillon. Ofta är det fler tikar än hanar som får patella luxation.

Antagligen är det ärftligt med patella. Det är itne forskat så mycket om patella så man vet inte så väldigt mycket om det. Frekvensen har ökat i takt med rasernas popularitet och om det är mycket inavel….

Vanligtvis är patella luxation till större besvär än PRA för hunden. Både för att hunden kan få den i ung ålder och att den kan vara väldigt smärtsam. PRA är ju inte smärtsam i den bemärkelsen. Det är därför väldigt viktigt att man undersöker hundarna relativt tidigt, men inte före 1 års ålder. Tikarna ska inte löpa eller precis ha löpt då man kollar dem. Sen kan man undersöka igen då de är äldre….